Att låta vårt rättsväsende gå i upphovsrättsindustrins ledband är djupt tragiskt.
Idag kom den prejudicerande domen i ett fildelningsmål från Högsta domstolen. Domen innebar kraftiga dagsböter för den dömde. Det är tragiskt att se någon få sitt liv slaget i (ekonomiska) spillror för något så grundläggande som att vilja dela med sig av kultur.
Domen har dock en ljuspunkt: Straffskalan innehåller enbart dagsböter vilket gör att det ses som ett relativt milt brott, även om de dömde till 180 dagsböter vilket överstiger det normala taket på 150 dagsböter. Detta hänvisas till att det är ett brott som är flerfaldigt.
Det gör att polisen troligtvis inte kommer lägga samma resurser på att få tag på andra personer som de har misstanke att de begår samma brott. Sedan så kan inte personen häktas vilket kan vara en liten tröst i sammanhanget.
Frågan är hur länge kommersiella intressen med en föråldrad affärsmodell ska få styra våra lagar och domstolar. Jag kan ge er ett tips direkt från stallbacken: Så länge dagens riksdagspartier får bestämma. För uppenbarligen är deras tankegång lika förlegad som affärsmodellen hos företagen som kräver att kopiering och spridning av information och kultur är något som man ska straffas för.
