Tåget mot Göteborg lämnar precis Lunds station när jag börjar skriva detta, för att samla lite tankar och funderingar från en lång, intensiv men otroligt rolig och belönande helg. Redan i fredags tog jag tåget ned till Lund för att få chansen att träffa några av de pirater som bor där och i dess omgivning. Jag hade skrivit att jag skulle vara på Café Ariman, ett anrikt häng för de flesta som varit i Lund, och redan innan jag klivit av tåget så hörde ordföranden i Svalöv, Dennis Nilsson, av sig. Han lät meddela på sedvanlig skånsk vänligt maner att han möter mig på stationen så jag får sällskap till caféet. Han är lite av urbilden av en skåning – glad, välkomnande och hjärtlig och när vi ses får jag en bamsekram, som vanligt, och så är konversationen igång samtidigt som vi rör oss mot mötesplatsen.
Okategoriserade
Det gör ont när affärsmodeller spricker
I Aftonbladet 30/5 skrev flera företrädare för det svenska musikundret en debattartikel där de kritiserade Mikael Dambergs brev till Europeiska kommissionens vice ordförande Andrus Ansip om att förenkla innovation.Turnén har inletts!
Jag har precis satt mig på tåget hem till Göteborg efter en lång och fantastisk helg i Stockholm! Som många redan vet så försöker jag kombinera och maximera nyttan med mina resor då budgeten är begränsad och denna helg hade arbetsutskottet sitt första fysiska möte vilket då givetvis kombinerades med en piratöl, fika, flyersutdelning och en frågestund.
Vi inledde helgen med ett informellt AU-möte över en fika där vi diskuterade en del om rollfördelning, delade vår syn på vad vi behöver göra framöver och skapade samsyn. Efter en god thailunch så tog vi oss till Aspudden och vårt kansli för ett formellt, mycket produktivt, AU-möte. Ni kan hitta protokollet från det mötet här.
Facebook och dess censurerande av innehåll
Facebook är hårt styrt och kontrollerat av både människor med ingen eller dålig utbildning och algoritmer som ingen har full koll på vilket gör att vi hela tiden får ta del av en censurerad version av det vi borde få se. Vänner försvinner i mörkret om vi inte “interagerar” tillräckligt med dem – även om vi läser och följer det de delar med sig av. De har makten och styr det vi får till oss, skapandes bubblor där allt fler håller med om det du gillar.
Detta skapar enorma problem!
Fler har blivit valda och är värda att uppmärksammas!
Mitt i alla personval som skett så är det faktiskt några till som idag blev valda. De första innehar en väldigt viktig roll för utan dem skulle partiet inte fungera som det gör idag. De jag menar är mötespresidiet som ser till att våra möten flyter på och tro mig, det är inget enkelt jobb, för när jag satt i mötespresidiet höstmötet 2015 fick jag en ganska god inblick i hur det (inte) fungerar.
Personerna som blivit valda att leda höstmötet efter att nuvarande vårmöte är avslutat är:
- Ordförande: Henrik Brändén
- Förste vice ordförande: Johan “mlg” Karlsson
- Andra vice ordförande: Mattias Dahlberg
- Tredje vice ordförande: Johannes Westlund
Utöver detta så ska även Björn Axén lyftas fram som tidigare valts som revisorsersättare åt Johan Gaunitz, en roll som också är viktig då han kommer att se till att vi följer vår budget och verksamhetsplan, bland annat.
Stort grattis till er allihopa, jag ser fram emot att arbeta med er framöver!
Jag välkomnar Anton Nordenfur till partisekreterare för Piratpartiet!
Idag blev trion fulltalig! Piratpartiets medlemmar valde in Anton Nordenfur som partisekreterare och har därmed valt de som kommer att representera dem framöver i mig, Mab och Anton. Det är med stor glädje och framtidstro som jag ser på de valda, Anton har varit den personen som till stor del har hjälpt partiet att vara vid liv och ha en riktning sedan ledningen valde att avgå i november 2014 då hen blev vald till partiorganisatör. Förutom att hen är otroligt driven och engagerad så är hen även väldigt duktig på att hitta lösningar och entusiasmera andra. Så som partisekreterare hade jag inte kunnat önska mig någon annan. Stort grattis Anton!
Det finns nu, i och med att Anton och jag var styrelsens val till arbetsutskottet, två vakanta platser och jag räknar med att styrelsen kommer att ta fram två kompetenta, drivna pirater så att vi kan sätta ordentlig fart på denna skuta!
Om ni råkar vara i närheten av Stockholm den 20-21 maj så finns det två ypperliga tillfällen att träffa oss i arbetsutskottet då vi kommer att ha vårt första fysiska möte. Dels på lördagen då vi kommer att vara på BrewDog Bar Södermalm från kl 19 och på söndagen kommer vi vara på Espresso House Sergels torg från kl 13, jag hoppas att vi ses!
Ett stort grattis till Anton åter igen, vår nye partisekreterare!
Jag välkomnar Mab till vice partiledare för Piratpartiet!
Idag tog Piratpartiet ytterligare ett steg framåt när vi valde in Mab, Mattias Bjärnemalm, som vice partiledare! Stort grattis till Mab men framför allt till Piratpartiet som i och med detta får en väldigt kompetent och historiskt kunnig person i styrelsen och i arbetsutskottet.
Jag ser personligen fram emot att jobba med Mab då han har ett fantastiskt driv, är engagerad och har minst en vinkel till på alla frågor vilket hjälper både mig och andra att tänka i olika banor och hitta nya lösningar. Han är väldigt stark inom nätpolitiska frågor, där han är partiets talesperson, som är ett av våra fokusområden.
Nu börjar laguppställningen fyllas på inför racet mot valet 2018 och vi har mycket som ska hinnas med innan dess, men ännu är inte laget fullt utan det kommer att så sakteliga fyllas på under året. Närmast på tur är platsen för partisekreterare och jag vet inte om jag ska avslöja det, men det finns en kandidat som jag verkligen tror på och som jag vet kommer bli en fantastisk tillgång för partiet när hen väl är på plats då hen gång på gång har visat ett otroligt engagemang och driv. Vem jag kommer rösta på kommer jag inte avslöja då det vore för enkelt, men om ni går in på mötet så kanske ni kan gissa vem det blir. 😉
Jag känner mig otroligt taggad och ser fram emot att åter igen bevisa att liket lever, skeppet inte har förlist och att vinden fortfarande fyller våra segel! Sommaren är alldeles runt knuten och då kommer vi givetvis att representera på Dreamhack, hur mycket bestämmer givetvis du som donerar till vår närvaro och varje krona hjälper. Jag kommer att vara där, så vill du säga hej, prata politik eller bara hänga så är det fullt möjligt.
Ett annat event där både jag och Mab kommer att vara med på är Almedalen. Speciellt för i år då vi firar 10 år som parti är att vi kommer ha ett pirat-event på lördagen den 2 juli. Så jag uppmanar alla som kan att komma dit, dels för att träffa mig, Mab och andra trevliga pirater men också för att ge oss alla de bästa förutsättningarna för ett lyckat Almedalen genom att dela med oss av erfarenheter och tips.
Än en gång, stort grattis Mab!
Tack för ert förtroende!
Idag har något historiskt skett.
Jag vet inte om ni är medvetna om det men idag så har Sveriges första helt medlemsvalda partiledare i ett större parti valts. Alla de andra har genom överläggningar och, i bästa fall, representativ interndemokrati tagit fram sina partiledare, men det har aldrig mig veterligen helt och hållet legat i varje enskild medlems händer. Att ni har valt mig att leda partiet gör mig oerhört ödmjuk inför det stora förtroende jag ska få förvalta.
För det handlar egentligen inte om mig, utan om alla vars röst jag kan göra hörd. Det handlar om att lyfta fram de frågor som vi i partiet har förstått är de viktigaste i dagens samhälle som transparens, personlig integritet och framför allt ett fritt och öppet internet, men även frågor som upphovsrätt, individens självbestämmanderätt och medborgarpåverkan.
Min kandidatur till partiledare för Piratpartiet
Jag har varit engagerad i Piratpartiet sedan maj 2009 och 2014 var året då jag för första gången åkte till Almedalen. Där träffade jag en mängd duktiga och engagerade pirater vilket har gjort att jag nu två år senare står som kandidat för att leda partiet. Ibland kan livet förvåna en, då det inte alls var vad jag hade planerat för två år sedan. Men jag har alltid varit engagerad, för jag eftersträvar att göra saker bättre.
Jag heter Magnus Andersson, är 42 år och arbetar som test- och kvalitetsansvarig på ett mjukvaru- och konsultbolag. Göteborg är min hemstad numera, men jag är född och uppvuxen i Mjölby.
Jag kandiderar till partiledare för Piratpartiet.
För mig handlar det om att vilja ta ansvar, men också att få möjligheten att vara med och bygga partiet. Att acceptera valberedningens förfrågan om jag var villig att kandidera kändes naturligt för mig, även om det varit omgärdat av funderingar och överväganden. Det är, och ska vara ett stort beslut.
Trots min relativt korta period som aktiv har jag hunnit engagera mig i flera roller. Den första jag hade var valsedelssamordnare för västra Sverige inför riksdagsvalet 2014 där jag såg till att så många röstlokaler som möjligt hade våra valsedlar på plats när lokalerna öppnades på valdagen. På medlemsmötet i Piratpartiet Göteborg 2015 blev jag sedan invald i styrelsen som sekreterare och fick sedan även förtroendet att vara ordförande i Västra Götaland. Samtidigt blev jag utsedd till forumsansvarig och vice webmaster, vilket senare utvecklades till att jag tog rollen som webmaster. Lite senare under året blev jag även utsedd till nationell aktivistsamordnare och under höstmötet 2015 blev jag invald som styrelseledamot i partiet där jag nu sitter som sammankallande i arbetsutskottet. Jag har på senare tid även temporärt tagit över som lokalföreningsansvarig. Om jag blir vald till partiledare kommer mitt fokus framöver att ligga fullt ut på partiledarskapet. Jag har redan valt att lämna ordförandeskapet och styrelsen för Piratpartiet Västra Götaland där numera Sofia Larsson har rodret och jag är fullt övertygad om att hon kommer att ta PPVG till nästa nivå!
Jag ser stora möjligheter i att kunna bli en neutral partiledare, fri från historiska konflikter i partiet och med fokus på framtiden.
Jag, generalist.
Jag är i grunden en generalist. Jag är ganska bra på många områden. Att ha en bredd och se många perspektiv tror jag är viktigt som partiledare. Man måste se medlemmens behov, väljarnas behov och partiets behov på en och samma gång. Jag ser mig som den som kan vara ansiktet utåt, och förklara på ett sätt som vanliga människor kan förstå vad Piratpartiet handlar om. För de djupa, tunga, tekniska frågorna kommer jag naturligtvis luta mig mot den kunskap som finns inom partiet.
Jag, pragmatiker.
Politik handlar ofta om förhandling, att kunna hitta sätt att låta olika åsikter mötas på ett sätt som kan skapa förändring. För någonstans är det målet som är det viktiga, inte vägen dit. För att kunna vara duktig på att förhandla så behövs egenskapen att kunna se den andres sida i det som förhandlas. Att kunna förstå sina egna argument från den andres synvinkel för att kunna se rimligheten i sina egna krav. Men anledningen att kunna se den andres sida ligger minst lika mycket i att hitta argument som gör att båda kan närma sig lösningen. Så jag är inte någon idealist utan jag förstår att alla människor har en poäng i det de säger utifrån deras synvinkel. Så jag lyssnar gärna för att förstå varifrån argumenten kommer så att de kan bemötas. Om det är argument som är rimliga så har jag inga problem att lyssna på dem. Det, om något, lärde jag mig under de år som styrelseledamot och senare ordförande för en av fackföreningsklubbarna på mitt dåvarande jobb.
Jag, Pirat.
Jag har alltid röstat, det är en rättighet som jag anser att alla ska använda sig av. Jag är uppvuxen i en socialdemokratisk arbetarfamilj, som många andra, och i början så röstade jag på dem mestadels av tradition. Vi har inte pratat så mycket politik i min familj egentligen, så jag har fått bilda min egna uppfattning i lugn och ro om de olika ideologierna. När jag blev äldre så röstade jag på Miljöpartiet, Moderaterna och Folkpartiet i lite olika perioder. Jag skulle kunna säga att jag sökte, försökte hitta det parti som jag kände var mitt parti. Men oavsett vilket parti så var det något som skavde, som gjorde att jag inte kände mig hemma.
Tills jag hittade Piratpartiet.
Jag förstod då varför jag aldrig känt mig hemma, för alla de andra partierna pratade som om mitt allra största intresse inte fanns egentligen. Teknik och internet. Det var mycket prat om att skapa jobb, att sänka skatter, att rädda miljön, att vilja frigöra oss. Men ingen verkade förstå sig på internet eller ha den teknikpositiva andan som Piratpartiet har. Allt går givetvis inte att lösa med teknik eller internet, men för att citera Cory Doctorow:
The internet isn’t the most important fight we have; but it’s the most foundational – Internet är inte den mest betydelsefulla strid vi har; men det är den mest fundamentala
Alla som har förstått det är pirater, en del har redan insett att de är det medan andra fortfarande har det kvar att upptäcka. För alla framtida strider kommer att till stor del hållas på internet, om de nu inte redan gör det. För internet har blivit människans förlängda nervsystem, där vi når ut till varandra på helt nya sätt. På sätt som de gamla partierna inte förstår, där förbud och övervakning är deras sätt att reagera på det okända. Så låt oss se till att låta internet fritt från korporativismens krafter och politiker som går i deras koppel då de inte förstår bättre.
Det handlar om ledarskap.
Vi behöver ledarskap. En ny typ av ledarskap, ett ledarskap där det finns en tilltro till våra medlemmar för att skapa delaktighet. Där vi har utrymme att som individ och organisation göra fel, att vi som organisation och individer lär oss genom det. För det vi gör har inget annat parti gjort innan, att ha en struktur där varje individ är en möjlig representant för partiet och politiken som vi företräder. Ett ledarskap där vi lyfter upp och fram grupper och individer som gör bra saker samtidigt som vi kan erbjuda hjälp till där det behövs. Ett ledarskap där fokus ligger på att skapa enkla, fungerande strukturer så att vi kan fokusera på att utveckla oss som parti och vår politik.
Min vision för Piratpartiet vad gäller ledarskap är att det ska fungera annorlunda mot de gamla partierna med sina förlegade organisationsmodeller, genom en modell där svärmen är nyckeln till delaktighet i kombination med en enkel struktur som hjälper till för att hålla svärmen levande och för att skapa fokus.
Det handlar om kommunikation.
Som pirater är vår största utmaning att förmedla vår idé om ett nytt samhälle till alla som är fast i det gamla, på ett sätt som för dem känns relevant och samtidigt intressant att de lyssnar. Jag tänker på hur visionerna såg ut under 50- och 60-talet där framtiden var en utopi och allt skulle bli bättre, snabbare, mindre och enklare. Entusiasmen var hög och det fanns inget som inte skulle gå att övervinna. Jag vill få tillbaka den framtidstron i Sverige, jag vill att Sverige hittar tillbaka till tanken att vi kan och kommer lösa alla utmaningar vi ställs inför! Spontant så tänker jag på Star Trek och det samhälle de lever i, med replikatorer, rymdresor och utforskning. Varför inte!
Men allt börjar inifrån partiet, för om vi ska nå ut med vår vision så behöver vi vara eniga om visionen först. Så vi behöver bli mycket duktigare på att kommunicera internt, att träffas för att prata och att hålla utbildningar både i vår politik och hur vi på bästa sätt får ut den utanför vår bubbla. För vi lever idag i en ganska så tät bubbla, möjligen av rädsla för att säga något fel eller att inte ha svar. Eller för att det är rätt så bekvämt att omge sig av människor som i stort håller med en. Men det behöver ändras. Som partiledare kommer min roll att vara den som hjälper till att sticka hål på bubblan, att nå ut till de som definitivt behöver höra vårt budskap, och att göra väg för alla ni andra som också har något att berätta om vår politik. För det har ni! Vi har alla ett unikt, personligt, perspektiv på vår politik som behöver bli hörd då den kan behöva formuleras på olika sätt för att nå fram ibland.
Det handlar om politik.
Piratpartiet är det enda partiet som har en politik skapad i 2000-talet för 2000-talet, något som inget annat parti har hur mycket de än kallar sig för framtidspartier eller teknikoptimister. De är hjälplöst fast i ideologier skapade under 1900-talet eller till och med i slutet av 1800-talet som inte har någon bäring längre. Som exempel är delningsekonomin för dem förvirrande och märklig, för oss är den fullt naturlig och en utveckling som vi omfamnar. Många pratar om att vi befinner oss i informationsåldern och information är det centrala, men vi ser att vi är på väg in i kommunikationsåldern – vi går ifrån att bli informerade av till att kommunicera med varandra. Från envägskommunikation till dialog och flervägskommunikation där alla får den plats de tar snarare än den plats de får.
Men det finns mycket kvar att utveckla i vår politik och det är en stor del av det arbete som vi har framför oss. För vi måste bli relevanta i debatten, vi måste äga våra frågor och det är till oss de måste komma när de vill veta om något inom våra områden. Vi är fortfarande ett ungt parti men under de tio år som vi existerat så har vi lärt oss ofantligt mycket.
Vi har blivit bättre.
Jag hoppas därför du vill lägga din röst på mig för ett partiledarskap som andas framtidstro, pragmatism och medlemsengagemang.
Ska vi acceptera historierevisionism i skolan?
Jag vet inte hur ni ser på skolan och dess roll i samhället men i min värld så går den ut på att lära ut. Att låta eleverna ta del av för dem okänd, ny kunskap som i vissa fall kan ifrågasätta deras tidigare kunskap. Som hur liv kommer till tex då en del får lära sig om storken men inte sex hemma. Eller andra religioner, deras syn på världen och mening med livet. Eller historia, något som är bra att kunna för att slippa göra om samma misstag om och om igen. För det är vad historien lär oss. Att vi gör en massa misstag. Men mellan misstagen – för tro mig, de är vanliga – så gör vi saker som för oss som art framåt. Det är bra. Att då behöva acceptera att andra har en annan syn på vad som hänt, så att deras lärdom är en annan, ter sig då lite märkligt. För det är bakåtsträvande att inte ta till sig lärdomar, det skapar utrymme för att göra samma misstag en gång till helt i onödan.
Sedan kommer saker som får min värld på kant. För det är så att Förintelsen (stort F, så ni förstår att det inte är vilken förintelse som helst utan, just det, den som skedde i nazismens härjningar under andra världskriget) har hänt. På riktigt. Miljoner människor fick sätta livet till, merparten judar men även homosexuella och zigenare, för att de inte ansågs passa in. Att inte vara av den rätta rasen. Inte fina nog.
Att då i skolan som elev propagera för att det inte har hänt och ifrågasätta läraren och inte förvänta sig att läraren ska ta diskussionen inför klassen är för mig lite märkligt. Missförstå mig inte nu, en elev ska absolut få vara kritisk. Källkritik är en viktig del av allt lärande, även i skolan. Att segraren skriver historieböckerna och allt det där. Skolsamordnaren anser att det borde skett utanför klassrummet, enskilt med eleven. För nu kände sig eleven trumvirvel kränkt! Ytterligare ett ord vars innebörd behöver läras ut i skolan för övrigt för det går verkligen mode i det nu för tiden. Men det är en helt annan historia.
Jag anser att vi ska vara oerhört förstående, det är enligt mig en bra utgångspunkt, liksom ha en viss mängd ödmjukhet när vi lär ut, framför allt till de som invandrat då de kan ha en annan bakgrundsinformation än vad vi har. Men när fakta möter fiktion så anser jag att hela klassen behöver höra detta, för de behöver veta att det finns en annan lära som inte undervisar det som hänt, utan en friserad version av historien. En version som inte har hänt. Som gör att vi inte lär oss någonting.
Att då som (vikarierande)lärare behöva stå med mössan i hand och i princip be om ursäkt för att vara rakryggad och ta diskussionen inför klassen är anmärkningsvärt. Skolan avser att se över sina rutiner för konflikthantering – de borde se över sina rutiner för att se till att deras lärare kan göra sitt jobb istället. Nu pekar skolan på läraren, att läraren gjort fel. Ännu en gång så nedvärderas läraren framför sina elever, ännu en gång så står skolan på elevens sida istället för på lärarens och genom att göra det så sjunker lärarens anseende ytterligare ett snäpp då varken skola, elev eller föräldrar tar deras parti.
Eleverna blir kunder, kunden har aldrig fel, eleverna bestämmer. Ingen lär sig något.